Fiske efter ål har en lång tradition i Sverige, både i salt- och sötvatten. Men bestånden har länge varit hotade. I Östersjön märktes försvagningen under 1950-talet, men rapporter om minskande fångst längs norrlandkusten kom redan i början på 1900-talet. Enligt ICES, Internationella havsforskningsrådet, är rekryteringen nere på en procent av det var före den stora nedgången på 1980-talet och rådet föreslår att all mänsklig påverkan på produktion och lekflykt hos ål minskas till så nära noll som möjligt. Ålen är också upptagen på rödlistan som akut hotad.
- Ålen är en art som är starkt hotad och senaste åren har allt färre ålar vandrat in i svenska vatten på naturlig väg. Detta är ett sätt att stärka bestånden, säger Fredrik Nordwall, chef för HaV:s enhet för biologisk mångfald och fiske i ett pressmeddelande.
För att rädda den europeiska ålen har EU ställt krav på medlemsländerna att de ska jobba efter en ålförvaltningsplan. Sverige fick sin plan godkänd av EU-kommissionen i oktober 2009. Planen bygger på fyra metoder; förbud att fiska ål, ökad överlevnad vid passage av vattenkraft, ökad kontroll och stödutsättningar.
- Vi har haft utsättningar av glasål sedan 70-talet men tidigare var det främst för att stödja fisket. De senaste tio åren handlar det mer istället främst om att bevara och stärka lekbeståndet. Ålen är också en väldigt viktig del av den biologiska mångfalden, säger Fredrik Nordwall.
BREAKING