Livsmedelsimporten ett säkerhetshot: ”Andelen gör oss sårbara”
Att öka andelen produktion av svenska livsmedel har blivit en nationell angelägenhet och resulterat i en ”Livsmedelsstrategi” som syftar till att öka konkurrenskraften för svenska livsmedel. Under förra veckan skickade Livsmedelsverket exempelvis ut rapporten, ”Planera för matbrist vid kris och krig”. Lägessammanställningen konstaterar bland annat att:
”Vid en säkerhetspolitisk kris i Sveriges närområde, under höjd beredskap eller krig kan tillgången på mat minska och svält kan bli en realitet i Sverige”.
Faktum är att det enligt myndigheten redan vid en minskning av livsmedelstillförseln med 25 procent innebär en risk för näringsbrister och undernäring hos den svenska befolkningen.
Huvudorsaken till denna rävsax går att hitta i landets beroende av importerade livsmedel. Varannan tugga som vi svenskar äter är importerad, och det är en andel som ökat successivt under väldigt lång tid, även om man tar hänsyn till befolkningstillväxt. Det visar en färsk rapport på Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).
– Vi behöver en stark primärproduktion för att skapa en stark livsmedelskedja men vi har i dagsläget ett jordbruk där företagen blir färre och företagarna äldre, säger Sophie Lind.
Enligt LRF:s nya rapport ligger andelen importerade livsmedel för 2020 på 49 procent. Det rör sig om ett trendbrott eftersom livsmedelsimporten för första gången på länge minskat, men skenet tros också bedra eftersom minskningen anses vara kopplad till pandemin.
– Pandemin har gjort att vi svenskar äter betydligt mindre på restaurang och handlar mer i dagligvarubutiker istället. Man bryr sig inte om ursprung och att fråga om svenskt i samma utsträckning på restaurang som i butik vilket har gjort att importandelen minskat under 2020, konstaterar Sophie Lind.
Den stadiga ökningen över längre tid återfinns också till stor del del inom kategorier som bröd, grönsaker, mejeri och kött, det vill säga varor som vi kan producera i Sverige.
– Den kraftiga ökningen började när vi gick med i EU. Helt plötsligt kunde man importera billiga livsmedel på ett helt annat sätt än tidigare. Men den ökande importen har gjort oss mer sårbara. Den bas vi har i fredstid är också den bas vi har att jobba med i händelse av kris eller krig, säger Sophie Lind och tillägger:
Importandel räknat i energi inom olika kategorier.
– LRF ser positivt på EU som erbjuder Sverige stabilitet genom den gemensamma jordbrukspolitiken och tillgång till en marknad på 500 miljoner människor. Däremot behöver vi konkurrensneutrala villkor för företag som agerar på EU-marknaden och så ser det inte ut i dag.
LRF ser också positivt på livsmedelsstrategin och att det efter pandemin nu finns ökat intresse att tänka i termer av beredskap. Men inträdesbarriärerna för de svenska producenterna är fortsatt höga, menar hon.
– Politikerna behöver jobba för att ge företagarna konkurrenskraftiga villkor. Mer moderna och serviceinriktade myndigheter med kortare ledtider är en sak. Riktade stöd för att investera i biodrivmedel och en stabil energitillgång är andra, konstaterar Sophie Lind.
Den sistnämnda, energikrisen, som är som värst i södra Sverige, är inte minst en brännhet fråga för producenterna just nu. Nedläggningen av kärnkraften har gjort landet mer beroende av främst den icke planerbara energikällan vind, vilket medför skenande elpriser när det är kallt och inte blåser. I en artikel i Fri Köpenskap för ett par veckor sedan kallade Pågens vd Anders Carlsson Jerndal den svenska energipolitiken för huvudlös, oansvarig, aktivistisk och gravt inkompetent. Förutom att ambitioner om sänkta koldioxidutsläpp skickas ut ur fönstret när brunkolsel från Polen importeras och reservoljekraftverket i Karlshamn tvingas eldas igång måste livsmedelsproducenterna också höja priserna på sina produkter. Och halva Sveriges livsmedelsproduktion återfinns i Skåne, elområde 4.
– Vår verksamhet klassas som samhällsviktig så det här är ett mycket allvarligt bekymmer. Pandemin har visat att vi i termer av beredskap behöver öka den svenska livsmedelsproduktionen men vår konkurrenskraft blir sämre när vi har tre gånger så höga energikostnader som för ett år sedan. Trots att vi har den största kostnadsökningen på spannmål i modern tid så slår kostnadsökningarna på energi igenom högre. Det här är en politiskt skapad situation och inget annat, konstaterade han då.
Sedan artikeln skrevs har energikrisen också förvärrats ytterligare.
LRF:s rapport visar samtidigt hur importen de senaste åren inte haft en lika brant ökning som dessförinnan. Trenden med lokalproducerat kan absolut utläsas i siffrorna och detta särskilt när det gäller animaliskt protein. Från att importen av kött ökat kraftigt fram till 2007 har det därefter successivt bromsats ned och sedan 2014 avstannat och slutligen minskat. Däremot kompenseras det av ökad import av vegetabiliska livsmedel som hänger ihop med trenden med vegoprotein.
– Det finns absolut potential för ökad svensk produktion av vegetabiliskt protein men det tar också tid. Man kan inte bara börja odla bönor hur som helst utan det finns tekniska svårigheter med att leverera det snabbt. Potentialen finns men vi behöver fler samarbeten genom hela kedjan.
Importandelar av animaliskt respektive vegetabiliskt protein. Animaliskt i lila och vegetabiliskt i grönt.
Och det finns stora fördelar med att förbättra förutsättningarna för den svenska livsmedelsproduktionen, menar LRF. Dels är svenska livsmedel i termer av hållbarhet och djurhållning eftertraktade, dels är det viktigt i termer av beredskap.
– Svenska livsmedel har ett högt anseende och detta är något vi också kan dra nytta av när det gäller export. Det vore hälsosamt att ge de svenska producenterna bättre förutsättningar för export eftersom vi då också bygger upp förutsättningarna nationellt och i termer av beredskap. I händelse av kris kan man då styra om volymer men om man är beroende av import så har man heller inga volymer att jobba med om krisen kommer, säger Sophie Lind.